Ja herregud vad tiden går.. och inte har man haft någon tid till att sitta vid datorn något heller. Det har jag iofs inte nu heller, man får skriva en mening sen underhålla skruttan.. sen skriva en mening igen. Vi får väl se om jag ens får klart det här inlägget :)
Nu förstår jag vad moster Jonna menar med att vara i en bebisbubbla!
Ja i tisdags blev vår lilla dotter tre veckor gammal, det har gått så fort. Ibland känns det som att vi kom hem från bb igår. Tiden rinner på utanför vårt fönster men inne hos oss står tiden still, det spelar ingen roll om det är natt eller dag, om det är stökigt eller städat, om man är hungrig eller mätt, trött eller pigg. Alla sysslor och alla känslor skjuts åt sidan... det finns bara Minna!
Jag har även återhämtat mig från förlossningen som, trots att det gick väldigt bra, var en väldigt omtumlande och otäck upplevelse... samtidigt som helt fantastisk, svårt att förklara det där.
Ja tre och en halv vecka, det händer så mycket också. Hon är redan jätte stark i nacken och har sen fyra dagar tillbaka börjat kunna få fram små joller, varje gång så brister mitt hjärta.. det är helt underbart att få höra hur hennes röst faktiskt låter. Och idag kom också första leendet, ja ett sånt som inte kom av någon slumpmässig rörelse i ansiktet utan det leendet som kom när vi busade en massa och jag log mot henne... så kom det fantastiska lilla leendet tillbaka.
Jag tycker lite synd om Niklas som började jobba i måndags. Inte för att han behöver vara på jobbet om dagarna, jag skulle också kunna tänka mig att vara på ett jobb lite ibland, men för att han missar allt som händer här hemma och för att han inte får vara med Minna hela tiden!
