Dagarna rullar på

Ja gud va dagarna går fort, ja tiden över huvudtaget! Idag blir Minna sex veckor redan, känns som det var nyss som vi låg på bb och just fått träffa henne.
Mycket händer med henne också, hon jollrar massor och fäster nu blicken och skrattar å ler. Helt underbart är det, vi kan sitta i säkert en halvtimme och bara prata och skratta med varandra innan hon tröttnar. Hon håller upp huvudet när hon sitter (hyffsat bra) och snart ska vi börja träna på att sova i egen säng. Fast det kommer nog bli jobbigast för mig, tycker så mycket om att ha henne brevid mig!
Igår va vi ute tre timmar och njöt i vårsolen, känns så skönt att få börja komma igång lite efter graviditeten. Inte för att ja direkt motionerar nu men på slutet när jag var höggravid så kunde jag ju i princip inte göra någonting alls. Det är så passande att man kommer igång och börjar kunna göra lite mera saker, och att man kan ha med sig Räkan på saker å ting nu när hon är frisk igen, samtidigt som våren kommer. Superskönt!!

Satans förkylningar!!

Ja jag var hängig i lite mer än en vecka men det har så sakta gett med sig. Niklas hade väl lite känningar han också här för någon vecka sedan och han gick och knaprade Strepsils. Men den dumma förkylningen har gett sig på mitt barn!! Stackars lilla räkan är dunderförkyld med rosslig hals och hosta å snor, hon är även rätt hängig och har haft feber. Förra fredagen var vi hos farbror doktorn som bl.a. tog stick i fingret på henne :( Men som tur är så har hon inge virus. Vi blev tillsagda att hålla henne under observation och skulle det bli värre så skulle vi åka in till barnakuten istället. Japp, där var vi kl 4 natten mellan lördag och söndag och mitt lilla barn låg och inhalerade koksalt genom en gasmask!! :( Helt fruktansvärt för mitt "helt nya" mammahjärta, sånt är så jobbigt att behöva se. Sen så fick hon en massa nezeril också.
Natten mellan söndag och måndag blev samma historia på akuten och för stackars Niklas var det ju bara att droppa av oss hemma sen och åka direkt till jobbet.
Vi hann inte vara hemma så länge för runt 10 var det dags igen. Nu när Niklas hade bilen fick vi ta en taxi till akuten. Det var inte alls kul att stå å vänta på den medan min lilla hade andingssvårigeheter.
Nu äntligen bestämde sig läkarna för att de ville behålla oss för observation ett dygn. Det var så skönt att få vara på sjukhuset och jag kunde för första gången på väldigt många dagar äntligen slappna av något.
Under detta dygn fick hon inhaleringar varannan timme i ett helt dygn och var sjätte timme så fick hon även en blandning med adrenalin. En liten apparat kopplad vid foten höll koll på att hon syresatte blodet och hon fick imellanåt även lite hjälp med syrgas.
vi kom hem vid 16 på tisdagen och fick äntligen sova en natt hemma och vi trodde att det nu efter sjukhusvistelsen skulle vända... men icke! Natten mellan onsdag och torsdag så var det full rush upp igen... vi kände oss helt tröstlösa och undrade hur länge vi skulle behöva hålla på såhär :( Det blev då som "vanligt" inhalering av koksalt och adrenalin.

Men nu ska ni få höra... (peppar peppar) så har vi inte varit något mer till akuten.
Lillräkan har fortfarande jobbig hosta och snuva, men inga andningsuppehåll, förhoppningsvis ska det väl vända nu?!