Mycket olustig känsla!

Igår var jag och Sambon nere på stan för ett möte hos juristen, testamente nu upprättat. Känns skönt men väldigt långt bort med såna här saker. Men men, nu har man det gjort iallafall.
Men det som jag skulle komma till, som var så olustigt, var när vi var på väg därifrån. Då mötte vi en kvinna som gick med sin lilla son i handen, pojken var kanske i 3-4 års åldern, och hade asiatiskt ursprung. Kvinnan hade inga asiatiska drag utan det var ganska tydligt att pojken var adopterad. Han gick och sjöng och gjorde "hopplasteg", jätte glad å gullig. Jag tittade på den här lilla pojken och såg naturligtvis honom som vilken pojke som helst, men när jag tittar upp på mamman så fick jag en "blick". Ingen vanlig blick utan en obekväm, irriterad nästan arg blick. Som att "ja han är adopterad!? kul att det fungerar för dig!!". (kanske jag överläser in blicken, men det var ingen vanlig blick)

Det var ju inte ens därför jag tittade på honom, det var för att han var så glad och söt!!
Hon fick mig att känna skuld för att vara en av de lyckosamma som faktiskt kan få barn. Som sagt mycket olustigt...